När jag traskar runt där på avdelningen så slår tanken mig då och då. Det är ju så jävla o ooo oglamouröst. Inte för att jag någonsin varit en vidare glamourös person. Men ibland vill jag faktiskt vara det. Jag vill gå runt i snygga kläder och se sådär oförskämt fräsch ut. Men istället går jag runt i vit skitstor pyjamas till vilket jag matchar ett par vita tofflor. Eftersom jag även går upp så oförskämt tidigt många dagar och ändå bara ska hoppa in i min pyjamas orkar jag inte heller klä mig snyggt till jobbet. Mjukis och stickad tröja är vad det blir av alla tankar och drömmar om just det glamourösa. Jag håller ju för faan på att bli allt det jag inte ville. Fortsätter det i den här takten slutar det snart med stripigt hår, en trea på platån, fem skit jobbiga ungar, en otrogen man och en begagnad saab från 93. Eller.........
Eller så bestämmer jag mig för att det jag håller på med faktiskt är jätte viktigt. Att hjälpa människor och att värna om deras välbefinnande. Det är faktiskt det finaste man kan göra. Så innerst inne är jag stolt över mitt val. Jag ska bli en härlig sjuksköterska på en härlig arbetsplats. Jag ska resa världen runt. Hjälpa folk i fattiga länder, jobba som helikopter sjuksköterska i Alperna och i de svenska fjällen. Plus i själva backen på min oranga akutscooter. Jag ska hjälpa unga med alla sina sorger och besvär. jag ska förespråka säkert sex samt högre löner för alla oss tjejer. Jag ska förlösa lite barn och kanske jobba som terapeut. Sen ska jag även jobba med politik såklart!
Helt plötsligt känns allt så mycket bättre!
